jodå :)

Vi lever :) vi myser på,åker runt och gör nytta:D

igår var vi till ikea,köpte fel sak så måste dit i veckan igen. Suck. Mobilbloggar så slänger in lite bilder så får jag blogga bättre från datorn nån annan dag :)







naww

Jag och lillgumman har haft sovmorgon. Hon somnade kring 00 i natt och sov till 03 åt somnade om till 06 åt igen och somnade om till 10 :) Sen har vi suttit i soffan och myst. Det är så svårt ta sig från soffan för det är så mojsigt sitta med henne i famnen. Hon sover gott just nu. :) Jag kan titta på henne jämnt! vackra lilla Savannah.

Få se vad vi hittar på idag. Finns massa som vi skulle behöva göra men nja...får se. :)

Sötsuget!

 
Jag hade helt glömt bort att sotaren skulle komma i morse. 
Tur vi hade låst dörren, jag som springer omkring halva mornarna med bara linne och trosor. Det kunde ju blivit ganska pinsamt. 
När man får barn så stannar allt runtomkring upp i och man hamnar i någon slags bebisbubbla :) 
Jag brukar inte vara speciellt glömsk av mig men nu....nu glömmer jag massor. 
 
Idag har jag och Savannah vart på bebiskalas på familjenshus, riktigt trevligt och det bjöds på tårta. 
Vi fick en jättefin present också. Det var alltså kalas för bebisar som nyss kommit till världen. 
Roligt träffa lite andra mammor också som har barn i samma ålder. Jag vet ju inte så många som nyligt har fått barn. Sen har jag anmält oss till babymassage och det ska bli skojj också.
 
Sen har jag haft gossarna lite extra idag också, underbart. :) 
Dom har passat på att mysa med lillasyster. 
 

Rubriklös

 
Känner inte för en rubrik, eller rättare sagt jag kom inte på nån :) 
 
Igår kom Malin,Robert och Oliver hit och vi hade fredagsmys, jättetrevligt! :D
Natten har vart sisådär, har kunnat sova stundvis och stundvis ingenting då lillan fortfarande snorar på natten men inte alls lika mycket så det börjar vända känns det som. (ta i trä!)
 
Så idag har vi vart på dop :) 
Savannahs kusin döptes. Det var trevligt och god mat och gott fika. :) 
 
och sen vart vi bjudna på middag hos Mia och det var också väldigt trevligt och väldigt god mat :)
 
 
Jag tycker väldigt mycket om att umgås med vänner. Dom betyder verkligen så mycket! :)
Sen måste jag ju säga att jag kan vara riktigt dålig på höra av mig stundvis men är man riktiga vänner så vet man att även om man inte hörs jämnt och ständigt pga avstånd eller andra saker så finns dom alltid där i hjärtat iaf. :) 

Satt och kikade igenom bilder hos Mia och när jag kom hem har jag suttit och kikat lite på gamla bilder på datorn. Är en HEL DEL! Vet inte hur jag ska ha tid och ork att sortera alla bilder och framkalla det jag ska ha och fixa till albumerna. Är ju massor! Men det är ju mycket roligare att kunna kika på bilder på papper och inte på en data skärm. Hur får jag motivationen att börja????
 
Nu sitter och lyssnar på regnet och Savannah sover gott i min famn, känner just nu bara ett så skönt lugn i kroppen. Tittar på min vackra vackra lilla dotter, böjer mig ner och stryker näsan lätt i hennes hår och hon luktar sådär sagolikt gott som bebisar gör. Har för en liten stund sedan pussat och kramat mina underbara gossar godnatt och berättat hur mycket jag älskar dom.
 
I morgon ska vi upp tidigat och äta frukost och sen åka ner på stan och ordna det sista inför Nathanaels kalas han har för sina vänner från skolan i morgon på dagen.

syskon <3




far och dotter


<3



Igår kväll mös vi bara på här hemma.
Natten har gått bättre tycker jag. Savannah har sovit ca 30-40 min åt gången och inte vaknat var 4 min. Så idag har jag känt mig lite mer som människa. Hoppas det börjar gå åt rätt håll för lillan nu.

Snart ner på stan och ikväll blir det fredagsmys :)

Riktigt krasslig liten tös

 
Har inte skrivit på ett par dagar då lillgumman vart förkyld och det har vart en vecka som varit både upp och ner. 
Att se sin lilla bebis riktigt förkyld och täppt i näsan är inte alls roligt! :( 
Man känner sig så otroligt hjälplös. 
 
I tisdags fyllde Nathanael 8 år så det var kalas här på kvällen och han var så nöjd över sina fina presenter :) Storkillen! Och nu på söndag ska han ha kalas för sina kompisar.
 
Hoppas lillan hinner bli bättre innan dess. 
Iaf så vart Savannah jättesnorig på tisdags eftermiddag, det riktigt rosslade i näsan och ner i halsen och vi hade ingen nezeril hemma så försökte hela kvällen med bröstmjölk och koksalt men tillslut hjälpte det inte ett skit!
 
Savannah blev ledssen och man såg att hon knappt fick luft. Ni vet bebisar andas genom näsan då dom är såhär små så vi bestämde oss för att åka in med henne efter att ha pratat med rådgivningen.
När vi kommer upp på sjukhuset möter vi en äldre kvinna och hon kollar på mig och sambon och sen på Savannah, frågar oss vad vi tänkte. 
Jag berättade för henne att hon inte knappt kan andas och mår inte bra alls och behöver nått för näsan.
Hon tittar på mig (jaaa det rinner tårar ner för mina kinder för det var otroligt jobbigt se lillgumman så krasslig) varpå hon säger, 
- Ja men små bebisar är snoriga det gör inget och det är bara ge koksalt och bröstmjölk så försvinner det. Inte är det nått annat.
Jag kollar på henne och säger ,
- NÄ det fungerade INTE! Hon är förkyld, inte nån vanligt snor inte!
Kvinnan tittar på mig och säger igen att det är så vanligt med snoriga bebisar och dom blir sällan förkylda .m.m.m. (precis som om detta var mitt första barn och jag bara var nojjig?????)
Jag sa igen, hon ÄR FÖRKYLD!
Jojojo sa kvinnan och sa läkaren får väl bedömma. 
Vi fick komma in på ett rum och hon börja kika på henne och skulle kolla hennes andning men det gick ju inte för hon kunde ju knappt få luft som sagt. Kvinnan började nog förstå och frågade mig om det var första barnet. 
Nä mitt 3.e svarade jag. 
Ahhh ok! Sen gick hon ut och kom tillbaka med nezeril åt Savannah och andningen började lätta efter bara några minuter.
Sen fick vi träffa Stellan som är läkare och han undersökte och sa att det iaf inte sitter på lungorna. Så det kändes ju bra iaf!
Bad oss kontakta dom igen om hon skulle få feber så vi fick åka hem. 

Natten vart inte bättre utan hon fick feber på morgonkvisten så på onsdag var vi till barnmottagningen och fick ordentlig koll av henne. Samt att dom gav henne adrenalin att andas in. Det togs prover som visade förhöjda värden så riktigt förkyld var hon. 
Så nu ger vi henne alvedon, får ha henne upprätt och ger nezeril med jämna mellanrum. Får ge nezerilen extra då det bara tar ett par timmar innan näsan är igentäppt igen. 
Men jag är glad så länge det bara sitter i näsan och inte går ner i bröstet och lungorna för då måste vi in igen direkt.
Fan va jobbigt det är då dom små är sjuka......känner mig så hjälplös!!! :/ 
 
Men idag har mamma vart och hämtat Dante vid 12 så jag fick sova en stund på dagen med lillgumman.
Vi har precis ätit och snart ska jag köra Nathanael till träningen.
 
Längtar till Savannah blir helt frisk så vi kan njuta av denna nyfödda tid fullt ut. Just nu är jag mest bara orolig och kan inte slappna av. Är så rädd hon inte ska få luft så som hon låter stundvis.
Vill inte se henne såhär, lilla lilla hjärtat. 
 
 

Måndag :)


Tiden bara rinner iväg. :) idag har jag vart till mamma och ätit frukost. :P
igår var vi till pappa på middag.
Ja vi ränner runt lite hit och dit. Jag har inte riktigt smällt att jag ska vara mammaledig nu ett tag. :)



var och hälsa på min mormor så hon fick träffa lilltösen här om dagen.

ska strax iväg och hämta hem gossarna. :) och i morgon fyller Nathanael 8 år!! oj vad tiden går fort.

nå nu så

Ligger fortfarande i sängen och myser jag och lilltösen. :) Hon har fått börja sova i sin egen säng på natten och ist för vakna varje timme så vaknar hon var 3-4.e timme. Hur skönt som helst få sova lite spec då jag varit så himla förkyld. Men idag mår jag bättre och vi ska käka lite nu och sen åka ner mot stan och göra lite ärenden. :)känns som om jag sovit bort hela veckan men orkade inte annat då jag haft feber. Men har vart ut och gått med barnvagnen både i onsdags och igår. Ska nog hinna med det idag också. :)Fredag idag alltså...tiden bara springer iväg och Savannah blev 3 veckor igår:) ska på bvc för väga och mäta senare. nå nu har hon ammas klart så vi kan kliva upp :Psåhär somnade hon i pappas famn härom dagen föresten. :)Hon lyfte vänsterarmen till och med! glad. På tisdag kommer sjukgymnasten hem till oss fär och kolla och ge råd vad vi kan göra.nå upp var det. :)

välkommen feber

 
I lördags var vi på kräftskiva hos Malin och Robert, riktigt trevligt och gott var det också. :) 
 
I söndags var vi och köpte en ny tvättmaskin då våran gick sönder samma dag som jag fyllde år. 
Lägligt va? Nääää.....surt, men vad ska man göra. 
Nu står iaf vår nya fina tvättmaskin klar och jag ska testa den för första gången i kväll. :) 
 
Söndagskväll åkte jag på feber, ont i halsen och idag kom hostan så jag fick ställa in alla planer igår vilket kändes ordentligt pissigt då min vän från usa är i Kalix och åker hem i morgon så nu hinner vi inte träffas. :/ 
Hade 39 graders feber igår så jag och lillan låg och kika serier från morgon till kväll i soffan. Orkade inte annat.
Idag mår jag lite bättre men slemmig i bröstet. Försöker trycka i mig massa alvedon så man orkar igenom dagen. 
Savannah har lite tungt att andas igenom nästan så det är att hålla koll hela tiden i och med hon är så liten lillgumman. Hoppas verkligen inte det blir för jobbigt för henne. Så rädd det ska täppa till i näsan eller halsen....
 
Nu ska jag mysa ner mig i soffan tillsammans med denna lilla guldklimp och hoppas på vi blir friska snart så vi kan träffa lite vänner och gå ut och gå lite med barnvagnen i det fina vädret. :) 

Tack

Tack för alla Grattis idag :)
Haft mina goa vänner på besök idag, ätit pizza till middag sen fikat och nu myser jag och gubben i soffan. Snart dags för sängen för min del.

Haft en mysig dag :)
Fick ett jättefint halsband av älsklingen i present.

en snöflinga <3


tycker jag ser så trött ut dygnet runt just nu. :) Sover ju inte sådär supermycket på nätterna då Savannah har magont och knorrar och låter mest. Förhoppningsvis är det bara nu i början.
Dagarna är hon sååå snäll så :) sover, äter och bajsar, Ja sådär som småbarn gör. Nu ligger hon på magen min och sover, så otroligt vacker och luktar så gott. Blir helt tårögd av denna lilla varelse. :) lyckligt lottad jag känner mig som har 3 friska och helt underbara barn.

Hipp Hipp Hurra för mig idag :)

 
Hipp hipp hurra eller nått :D 
 
Idag fyller jag 29 år.
Insett att jag börja närma mig 30...typ nästa år.
Dom säger ju att kvinnans bästa ålder är 30 eller var det 40 ? :) 
Måste ner på stan och handla lite fika på ett tag, har ju inte direkt haft tid eller ork att tänka på baka till mig själv.
Så i år får det allt bli riktigt enkelt så slår jag på stort nästa år istället.
 

Massa nya kläder :)


Idag har jag vart upp på jobbet och hälsat på och visat upp lillgumman. Fick massa kläder till henne. Så gulliga och fina! :) Måste säga att jag saknar jobbet lite redan. Känns konstigt jobbat så mycket och sedan bara pang gå till helt ledig :D Men jag kommer nog in i detta lunk snart också. :)



 
Sen har har morbror och hans familj vart här och hälsat på i eftermiddag och då fick hon ännu mer kläder. :)
 Tänk va man uppskattar att få kläder,  tacksamt. :D
 
Sen var farmor förbi här om dagen med kläder. 
 
Och sen fick hon kläder via paket av Jens syster också :) 
Som sagt tack så hemskt mycket :) 

Sen har jag inte fått med alla kläder hon fått på bild så det finns mer ;)
Och vi har verkligen fått i bra storlekar och ingen har köpt likadant. 
 
Var föresten till BVC idag med Savannah och hon har fortfarande inte gått upp till födelsevikten. 
Så det är bara fortsätta amma och ge ersättning så hon börjar gå upp ordentligt snart. 
 
Nu ska jag sova! Vet inte varför jag sitter uppe än när lillan sover redan.
Godnatt!

 
 

Lite bilder

 
Har inte riktigt tid blogga från datorn längre men det kommer nog :) 
Måste komma in i vår lilla bebisbubbla först och få vardagen att gå runt och nu när gossarna är så är det ganska mycket full fart.
 
Fortsätter och ger gumman ersättning ca 3-4 ggr per dygn efter när jag ammat henne. 
Ska till bvc i morgon eftermiddag och se om hon gått upp mer nu, hoppas!!!
Sen ska jag svänga om jobbet och hälsa på :D Visa upp lillgumman, dom som fått stå ut med gravidhormonerna genom hela min graviditet, hahaha ;) 
 
Packade undan gravidkläderna i veckan och oj vad konstigt det kändes! Magen är verkligen borta, jag kan böja mig!!! Jag kan sova på mage, plocka i och ur diskmaskinen utan problem, jag kan ta på mig skorna själv och jag kan se mina fötter!!  Men vet ni, samtidigt som det är så skönt fått tillbaka min mage för mig själv så kan jag också sakna ligga och känna hur det rörde sig i den .m.m.
Men nu får jag ju istället pussa den underbara lilla tösen som faktiskt ligger här brevid mig, ååååååå...att man kan älska sina barn såhär mycket. :) 
Har suttit och kramas med Nathanael i kväll, han är lite ledsen för han inte får vara och pussa och krama lilltösen riktigt än i och med han har hosta fortfarande och jag är rädd OM han smittar att hon också blir sjuk så han får vänta liiiite till. Det är så roligt se gossarna såhär fina med henne. 

Hant med en promenad idag och sen varit och hälsat på Malin en sväng och sett deras nya kök, oj så fint det blir!! :D Riktigt snyggt!
Vi ska dit på kräftskiva i helgen så i morgon måste jag och ragga kräftor!!! :) 
Jag bara älskar ju kräftor, slurp :P
 
Nå nu ska jag krypa ner i sängen under täcket med lilltösen och passa på och sova för nu sover hon.
Kan säga att sömn står högt på min "to do lista" just nu :D

Nu lite bilder,
Trött morsa, ohh ja! :D 
 
Från vår prommis idag :D Det är ju så sjukt skönt gå med barnvagnen! 
 
Igår fick vi paket med posten :) Sött!!! 
 
Tack alla som skickat och gett oss presenter. Gud va gulligt! Inte hunnit ta bilder på allt än. :)
 
Nä ...sängen var det! Godnatt med er.
 
 
 
 
 

syskon

Igår kom gossarna hem. Ljuvligt :) Dom är så goa med lillasyster.
Vi hade besök av Jocke, Emma och deras söta barn igår :) sen kom farmor och sen mia och söta ebba. :)
Savannah hon sov mest igenom hela dagen. Ju mer det lät ju hårdare sover hon haha. Det är ju bra ändå så man inte behöver trippa på tå.

nätterna är hon fortfarande gnällig och lite magknip. Ger ersättning i samband med amningen ca 3-4 ggr per dygn. Hoppas snart på att det bara behövs nattetid.
Ska köpa nappflaska på apoteket idag så det liknar bröstet så mycket som möjligt.
Gick upp och gav alla barn frukost i morse sen åkte Nathanael till skolan och vi andra la oss och vila till tio innan vi klev upp. Mysigt. :)


så nu ska vi snart och hämta Nathanael och sen och handla.
Känner att jag behöver komma ut lite. :)


Förlossningsberättelse - Savannah

 
Så nu tänkte jag få skrivet ner en förlossningsberättelse för hur Savannah kom till världen :) Min 3:e förlossning.

(Till er känsliga läsare, läs inte :) ) 
Kan ju börja med att skriva att jag arbetade heltid t.o.m 16.e augusti.
Gick ner på halvtid sista veckan och gick hem 11.50 på onsdagen den 21.a augusti helt ovetande om att ca 24 timmar senare skulle hålla om min lilla tös.
Fick frågan på jobbet hela tiden om det känns något än, om jag själv trodde det var dags snart, om jag verkligen orkade jobba än.  
Vi fick besök av chefer från sthlm på jobbet så jag hade tagit på mig klackar denna dag, kollegor sa det är nog länge kvar då jag orkade gå i dessa. :) hehe. (Var i v.39+1). Mådde ju så sjukt bra ändå om man jämnför hur jag mådde början av graviditeten. Glad jag kunnat jobba såhär länge :D Jag trodde jag skulle gå över tiden och var inte alls inställd på att hon skulle komma ut innan bf. :)

När jag slutade för dagen åkte jag hem och då kom Mia förbi och vi fick den fantastiska ideen om att åka och hämta hem en loftsäng till Dante. ;)
Vi bar och var tvungen skruva isär den och ihop den och jag lyfte och tjorva på och tänkte ju inte mer på det direkt. 
Efter att sängen äntligen var på plats så kände jag lite sammandragningar och ihållande molande värk som kom och gick. Lagade middag och vi käka och tog det lugnt resten av kvällen. Magen började kännas hårdare än vanligt men inte ont eller så.
Märkte då jag gick på toa att det kom lite slem och lite blod, men jag har ju blött förr så trodde verkligen inte det var något mer än så. 
Jag, barnen, mia och pappa min kikade på idol på kvällen och jag började känna mig lite trött och konstig, inget mer än så. 

Vid 22.30 sa jag till Jens att jag måste nog gå och sova nu för jag känner mig konstig. Var inte uppe så länge ifall det startar något i natt. Jag somnade ganska fort och vid ca 02.00 kom Jens till sängen och pang så fick jag världens värk vilket jag så klart trodde var en förvärk. Jag nästan vek mig dubbelt och sa till Jens att tänk om det är dags nu. Han somnade och jag försökte somna om men vaknade var 7-10 minut av värkarna. Klockade och somnade om nån minut för att sen vakna igen, fick tillslut börja sätta mig upp vid värken och så höll det på till ca 5 tiden då dom började tillta lite mer. Jag gick upp och ringde till förlossningen, sa att dom gör inte så ont men dom kommer med ca 7-10 min emellan. Hon trodde som jag då att det endast var förvärkar. 
Ta två alvedon och gå och duscha fick jag till svar. 
Gjorde som hon sa. Tog två alvedon och gick in till Jens och sa att du måste vara beredd nu om det tilltar. 
Han nickade i sömnen och somnade om. :) 
Jag tänkte jag ids ju inte riva upp stackaren om det inte är på riktigt nu. 
5.30 ringde jag mamma och sa att du måste nog komma hit ifall om det sätter igång för dom gör lite ondare nu. 
Han bara in i duschen så tilltod dom och det rann slem ner för benen. 
Slemproppen!!!
Men har ju hört det kan dröjja länge ändå men tog bara nån minut så kom en värk, försökte spola magen och insåg att det bara tog någon minut till så kom nästa värk och ont gjorde dom. Fick börja andas genom dom. 

När jag klev ut ur duschen kom mamma. 
Jag vek mig igen och börja klocka värkarna , 2-5 minuter mellan varje värk nu och ont gjorde det. 
Ringde förlossningen,välkommen in sa hon. 
Ohh herregud det var dags!!!!!
Väckte Jens och han studsa upp.....ÄR DET DAGS?
Jag bad han försöka äta något och gjorde en macka i all hast åt mig själv, skulle ta första tuggan och då kom en värk, och en till på det så vek mig och halvgrät att vi måste åka NU! 
Värkarna var nu 2-3 minuter emellan, jag skratta mellan värkarna då smärtan var heeeelt borta och helt plötsligt kom värken och jag vek mig och försökte andas igenom. 
Barnen vaknade för nu var klockan kring 6.30 och dom vart lite oroliga då jag grät när värkarna kom.
Förklarade att deras lillasyster är på väg nu.
Dom vart jätte uppspelta och förväntansfulla!
 
06.35 Mamma hjälpte mig på med skorna, Jens tog alla grejjer och sen in i bilen.
Trodde jag skulle dö av bara tanken att sitta i bil nu till Sunderbyn.
Kändes ju som en evighet bort!!! Och kan säga vägen ut till bilen gjorde så ont så ont! Satt mig i bilen och kände att det tröck neråt som tusan och mitt i allt kom jag på hellvete måste ringa TL på jobbet och säga att jag inte kommer. Först ringde jag fel Jonna (Sry Jonna!) Sen hittade jag rätt haha, kommer knappt ihåg vad jag sa. Nått fick jag ut där mitt emellan värkarna. :) haha. 
Hela vägen till sunderbyn var hemsk!!!!!! Gjorde såååå ont och värkarna kom med 2 minuters mellanrum så orkade knappt kika upp och gjorde jag det så såg jag fasen bara vägbyggen och då grina jag lite extra.
I efterhand säger Jens att jag flämta, grina och lät därbak haha. 
Trodde jag inte skulle klara av värkarna, men så fort värken försvann sa jag kör inte så fort sen skrek jag kör fortare för fan! då värken tilltog igen. 
Väl framme på parkeringen i sunderbyn kommer jag knappt ihåg att jag ens tog mig in och gick heeela långa korridoren till förlossningen. Jag vägrade sitta i rullstol, kände ju något bukta ut.
Jens säger att jag hängde vid varje metallpelare , halvt dubbelvikt. :) folk hade kollat på mig haha. 
Kommer ihåg att hissen upp till förlossningen sa någon lycka till. Där flämtade och lät jag som tusan, kände att det tröck neråt nått så hemskt nu. 
 
07.30 Ringde på klockan till förlossningen, igen och igen. 
Där kom hon, vår underbara barnmorska hon jag pratat med via telefonen om min förlossningen och när hon presenterade sig.
- Berit, vi har pratats vid tidigare. 
Guuuuud vilken lättnad, jag var framme!!!!
 
Hon frågade om vattnet gått? och där vek jag mig igen i värken och det började rinna och nu gick vattnet, sa jag kvidande. Så vi hant precis innanför dörrarna :) Phju! Vi slapp få det i bilen, säkert det trycket jag kände när hinnorna förmodligen buktade ut. 
Vi fick direkt komma in på ett rum och det sattes antibiotika via dropp mot GBS. 
Sen i och med att jag hade pratat med Berit tidigare ang bedövning m.m så visste hon precis hur jag önskade.
Hon gav mig lustgasen och frågade om jag kommer ihåg, satte den mot munnen och tack gode gud skönt det var om man jämnför med innan. Det tog direkt bort tippen av värken. 
Sen av med alla kläder och på med den snygga rocken och nättrosorna :) 
 
8.00 Berit frågade om vi skulle köra Epiduralen direkt och jag nickade och tänkte bara åååå jaaa!!!
Så hon ringde på läkare som kom direkt, och denna gång gjorde det inte alls ont att sätta i den.
Den tog väldigt bra snabbt, däremot så hade jag lite mer smärta på högra sidan än vänstra så bm frågade om jag ville stå upp med ståbord istället en stund. 
Jag valde att testa och det gick jättebra, Jens höll mig i handen när värkarna kom och var helt underbar. 
Gav dricka när jag behövde och måste säga att det gick riktigt bra att ta sig igenom värkarna. 
När vi kom in var jag öppen 4 cm, jaha tänkte jag nu får jag ligga här tills i morgon innan hon är ute. 
Men eftersom tiden gick så kom värkarna tillslut med 1,5 min emellan (mina egna!!! :) ) och inte någon jäkla igångsättning denna gång! 
 
09.00 Bm kollade och då var jag öppen 6 cm. Trycket neråt hade börja kännas ordentligt. Jag stog upp och gungade fram och tillbaka. 
 
10.00 Började göra så hemskt ont ut genom ryggen och det kändes som krystvärkar. Bm kollade igen och nu var jag öppen 9 cm!!! Wow tänkte jag. En flik ligger för, mmm...precis den fliken som fanns där och inte ville försvinna med gossarna heller. Bm gav mig något som skulle få bort fliken.
Efter ett tag bad hon mig att krysta lite bara för att se om hon kunde slita lätt i den så hon skulle komma ner lite. Men det gick så klart inte.... 
 
11.00 Kom Bm in och fråga om jag ville ha ärtsoppa? ÄRTSOPPA ???? ALDRIG! YÄK, blä! 
Sa till Jens att synd det inte fanns plättar och glass och i samma veva som jag sa det så öppna bm dörren igen och fråga om jag ville ha plättar och sylt. 
Jaaaaaaa...... :) 
Så där satt jag med kraftiga värkar och tryckte i mig det mellan värkarna haha. Nu hade dom satt lustgasen på 70/30 så nästan bara lustgas. Jag var hög som ett hus, garvade mellan värkarna och grät under värken. 
Nu startade krystvärkarna och jag fick hålla tillbaka. 
Bm kollade och jag var fortfarande öppen 9 cm och hon låg för högt upp, fliken var fortfarande för. Hon försökte slita lite mer i den och trycka bort den men det gick fortfarande inte. 
Tösen hade vänt sig så hon kikade uppåt istället för kika neråt, som sagt hon skulle komma ut även hon som stjärnkikare. Vilket gör att allt tar mycket längre tid och blir mycket jobbigare. :/

12.00 Nu hände det som som nästan får mig att gråta igen av bara tanken.
Det kom in 5 personer in i rummet, bad mig lägga mig ner.
En läkare skakade hand med mig och presenterade sig. Dom börja ta fram massa saker och hon berättade snabbt att värdet på bebis inte såg bra ut och att hjärtljuden sjunker jättemycket vid varje värk och tar tid innan dom går upp igen. 
En annan kvinna stog och rörde med fingrarna ordentligt på magen varje värk så hjärtljuden kom tillbaka. 
Jag började känna mig rädd. Dom pratade ovanför huvudet på mig och Berit min bm försökte snabbt förklara att nu kommer vi plocka ut bebisen med sugklocka i och med hon mår inte så bra. 
La mig på rygg och dom undersökte och bad mig prova krysta och slet bort tapp biten som satt kvar. Det gjorde så fruktansvärt ont och här började jag få smått panik. 
Såg och kände hur dom förde in sugklockan och fort skedde detta, dom skrek åt mig att krysta vid nästa värk dom böjde och vred och slet och kan säga att jag skrek så sjukt mycket pga hur sjukt ont det gjorde. En av bm låg på min mage med all kraft hon hade. 
Tillslut kom huvudet ut men då fastnade hon med axlarna, Dom la mig som ett V och sa jag måste krysta, krysta dom hängde igen på magen och hörde hur dom sa hon måste ut NUUUU!!!!.... Allt var så panik.
Såg på deras miner att flickan inte mådde bra, kände hur hon förde in handen och verkligen slet ut henne. 
När dom fick ut henne la dom henne på min mage snabbt bara, jag grät och sa ta henne! Jag såg att hon inte andades och hon var helt blå, grå. Dom klippte snabbt av navelsträngen.
 
12.26 föddes vår lilla tös Savannah, 4035 gr och 50 cm lång.
De sprang ut med henne och tog med Jens och där låg jag själv tillsammans med två barnmorskor kvar i rummet. Hade blod överallt och barnmorskan tog vatten och trasa och försökte torka bort det värsta. 
Dom kollade om jag spruckit, men nej ingenting. Dom sa att det kanske hade vart bättre om dom hade klippt så kanske hon hade kommit ut lättare. 
Jag grät fortfarande och skakade så otroligt mycket, jag visste ju inte ens just då om hon levde, om hon andades. 
Kändes så otroligt jobbigt just då och bm gick ut för att kolla och hon kom tillbaka och sa att hon lever, hon andas själv nu och det har gått bra. 
Jag kunde andas ut men tiden kändes som en evighet även om det inte alls tog länge tills Jens och tösen fick komma in till mig igen. 
Jag kunde inte knappt resa på mig, var så yr och mådde så illa så fick lägga mig i en fåtölj och där satt vi ett par timmar innan vi fick åka vidare till BB. Men dom hade sparat en bit navelsträng så Jens fick klippa den :) Tyckte det var lite gulligt. 
 
 
Läkaren som tog ut henne med sugklocka kom in i rummet och förklarade sen att när dom märkte att hjärtljuden gick ner till 60 när jag fick en värk och sen inte riktigt ville gå upp igen så var dom tvungen göra allt snabbt och bad om ursäkt litegrann om jag vart rädd.
Hon sa att dom fått slita ut henne i armen/axeln men att dom valde göra det istället för hon skulle fått en hjärnskada eller värre pga att hon mådde så pass dåligt. 
Självklart förstår jag det och jag är oerhört glad idag att dom fick ut henne så pass fort men att vara i den situationen just då var hemsk! och inget jag någonsin vill vara med om igen.
Känslan av att inte veta om ens barn överlever eller inte.  

Nä nu njuter vi istället varje sekund med vår lilla Dotter :) Så fin och så perfekt!
 
Så ni som nu läst igenom hela min förlossningsberättelse, hoppas ni inte blev rädda för att föda barn.
Jag verkar ha samma otur när barnen ska ut och det gör det mycket jobbigare och därav tillkommer komplikationer.

Alla förlossningar är olika.

RSS 2.0